felixomatte

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som http://unicef.se/ kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? http://unicef.se/sprid-budskapet/blogga-och-radda-barns-liv-i-jul Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop.

Idag åkte husse iväg tidigt i morse. Jag känner på mig att han inte kommer hem riktigt än, men jag skäller ändå lite extra hoppfullt när jag hör något utanför dörren. Matte beslutade sig för att ta alla oss grabbar (jag, Gim & jourhunden Parker) på promenad tillsammans. Hon skulle nog inte ha gjort det, för det var märkbart hur irriterad hon var efter bara en liten stund. De där grabbarna fattar ju inte hur man går i koppel. Det gör inte jag heller :P men jag är duktig och går lös istället.

När vi gick där i godan ro och luktade på allt och inget fick jag helt plötsligt syn på dem! De som vi har spårat och letat efter i flera månader! Jag rusade fram för att hälsa på dem. Det var ett 10-tal i min storlek och sen tre riktigt stora! Wow vad kul att äntligen få hälsa på dem tänkte jag. Matte däremot skrek som hon gjorde den där gången då vi träffade grävlingarna, så jag tänkte att hon kanske var rädd för dessa med. Bäst att skrämma iväg dem isf. De stora var redan på väg, men en del små hade inte riktigt fattat så jag skuttade efter dem lite för att få dem att förstå att min matte rör man inte! Matte bara gapade mer och mer, så jag jagade bort dem riktigt långt! Parker skrek han med, men han var nog mest avundsjuk på mig.

Matte var väldigt glad när jag kom tillbaks. Tänk att hon har en sån duktig vovve som kan jaga bort dessa läskiga varelser! *stolt* Jag fick godis och sen sa hon "Nu går vi hem!". Försökte få henne att förstå att jag jagat bort dem nu, det är fritt fram i skogen för oss, men hon sa bara "Vildsvin kan vara farlig, de jagar vi inte". Och sen gick vi hem.

/Felix

Ja att Gimli kom hem var väl inte roligt rätt igenom, men samtidigt är det alltid skönast när alla är hemma. Jag och Gimli är tex jättebra på att vakta dörren tillsammans. Han säger ett första Boff och så skrämmer jag bort inkräktarna med ihärdiga skall. :)

Det klickas ju massor mer nu när Gimli är hemma och det är nog bland det bästa jag vet. :) Tänk om man alltid fick klicka hela tiden liksom... *drömmer mig bort*

Iaf... inte många dagar efter att Gimli kommit hem fick vi besök. Inte vilket besök som helst, utan av en liten mes som dessutom STANNADE! Parker heter han och matte säger att han ska bo hos oss tills han hittar ett eget bra hem. Ok, fine me mig, bara jag inte behöver dela den där mackbiten på 4 nu då! Jag kan faktiskt erkänna att Parker inte riktigt berör mig. Han är kul att skälla ut när han gör saker han inte får (typ jagar Virus), men annars så låtsas jag mest inte om honom. Och även om godis mm måste delas på 4 nu, så tror jag vi får mer än då. Matte har nämligen blivit väldigt generös med godis och lockar på den där Parker mest hela tiden med godis. Och han är en sån mes så han vågar typ inte ta godis förrän vi andra har tagit, så då får vi andra en massa med. :) Toppen ju!

Men nu ska jag nog ut och nattkissa och sen sussa. Lägger in en bild på mesproppen så kanske nån blir sugen på att komma och hämta honom? ;)



/Felix

Jahopp Då var han här, monsterbrorsan! Tur nog hade han med sig matte, så glad blev jag. Men honom hade hon väl kunnat lämna i stenungsund?!

Han har snott delar av min macka (ja hade inte han varit här hade ju biten delats på 2 istället för 3 nu = jag får mindre! ), han har ockuperat samtliga ben (som om jag bryr mig egentligen :P ) och han fånar runt som en tönt kring matte och husse!

Men sen så har han även dragit igång klickerträning redan, så helt fel är han kanske inte... ;)

Vi får väl se vad som händer imorgon eller om jag kanske ska skicka honom i nån låda med posten till stenungsund...

/Felix

Just nu bor matte på kolmårdens djurpark där hon tydligen pluggar. Jag tror hon äter massa mumsig visentbajs, för det var vad hennes skor luktade sist hon kom hem!

Det har både sina för- och nackdelar med att ha matte på annan ort. Nackdelen är ju så klart att jag saknar henne. Jag tänker nog aldrig erkänna det helt, men jag är väldigt mattig. Jag verkligen älskar henne och det var ju därför jag valde ut henne av alla nere på hundgården i Spanien. När matte är borta blir det inte heller lika många roliga äventyr för mig. Husse tycks tycka att det räcker att ta mig runt vår skogsdunge några gånger om dagen och sen är han ute timmar med Enya. Fast jag fåt ju mumsigt ben eller annat när de är ute, så det är ju bra...

Annars finns det en massa fördelar med att matte är borta! Det började redan innan hon åkte, då hennes mamma kom och hämtade Gimli. Fattar ni hur skönt det är att slippa den fjantungen eller?! Dessutom så brukar han få för sig att det som är MIN mat är hans och trots att jag attackerar allt vad jag kan tycks han alltid vinna. Kan det vara för att han är en stor tjockis på 20 kg och jag är en sötnos på knappa 4 kg tror ni?

När Gimli inte är hemma är det mycket lugnare med. Visst är det kul att lattja med, men Gimli har ju inga gränser. Hmm kom just på en nackdel med att Gim & matte är borta! Gimli brukar alltid få matte att köra lite klickerträning med oss på kvällarna = gotta, och det sker ju inte nu... :(

Men åter till fördelarna. :) Gimli är borta, jag slipper hans lyckliga tassar på min onda rygg = mindre dåligt humör från mig. :) Största fördelen måste dock vara att husse är så himla lättmanipulerad! Säger jag att vi inte fått mat, så tror han mig (typ iaf). Säger jag åt honom att vi vill leka "leta" så gömmer han gotta i hela lägenheten. Och säger man åt honom igen en timme senare så tycks han ha glömt att vi just lekt det ;) Fattar ni vad mycket mat man kan få då?! Sen så är han alltid mer generös då maten serveras i skål och så mumset man får när han sticker ut med Enya.

Ännu en liten nackdel då kanske...
Allt mumsigt och den aningen mindre motionen tycks ha lett till en mindre ökning av midjemåttet som givetvis matte upptäckte förra helgen! *suck* Så när jag väl ser matte, så snackar hon om att jag är tjock och ful och att maten måste MINSKAS! Fatta världen går under av bara tanken!

Vi får väl se hur det går... Matte ska vara på kolmården 2 veckor till typ och till helgen ska hon till kalmar m en annan kurs, så då kan hon inte gnälla om min midja :P

/Felix

Ja matte har ju kommit på att jag nog bör simma trots allt. Kul tycker jag. Finns inget som ger så mkt gott gotta som att simma ju. Dessutom är det faktiskt himla skönt att känna att man ansträngt hela kroppen utan att få ont. Vi försöker simma två gånger i veckan och det går faktiskt skapligt.  Matte fuskar ibland, men inte så farligt mycket. De senaste gångerna jag har simmat har jag gjort det utan flytväst dessutom! Det ni! Jag har min braiga ruffwear sele på mig istället (ända gången den selen är bra dock)

Idag fick jag ett viktigt uppdrag av matte. Jag skulle följa med henne och lämna Estrellado´s Alanin till hans nya familj.

Efter frukost bar det va mot bussen. Jag satt duktigt redan i min väska. Just det, har glömt säga att jag fått en ny väska! Fick den i somras iaf när vi var vid stugan. Den är toppen, men nog om den nu! Iaf... Buss är ju alltid kul att åka av nån anledning. Det blev en väldigt kort tur och sen gick vi av och jag fick springa lös. Jag kände ingen mig med en gång. Vi var vid matte och husses skola. Jag kutade runt och luktade på allt spännande och givetvis kissade på allt spännande med!

Vi fick vänta en stund och det är ju aldrig särskilt kul, men jag var duktig och satt bara och stirrade lidande på matte. Men så ringde mattes mobil och genast förstod jag att nu skulle vi leta reda på de som slarvat bort sig! :) Jag sprang i förväv och kollade runt alla knutar och hörn och svansen viftade lyckligt! Efter ett tag fick jag syn på en bil som såg vilsen ut och bestämde mig för att det nog var den vi letade efter och det var det ju givetvis :)

Matte och jag hälsade artigt på alla och medans matte pratade på så fjäskade jag in mig ytterligare hos några i familjen. Jag gillade iaf familjen skarpt :) Matte flyttade över kartongen som Alanin var i (och som han redan börjat finfördela) till buren som han skulle resa i och sen sattes buren i bilen. Givetvis såg jag som mitt ansvar att hoppa in i bilen och hålla Alanin sällskap. ;)

Matte fick 100:- extra för att hon hade hållt Alanin för familjen (påstod dem, men jag vet att det var för att de tyckte jag var så söt), sen fick hon en stor toblerone oxå! Men bäst var ju så klart att både jag och matte var rörande överens om att det var en pangfamilj! Det var tom så jag knappt ville lämna dem när det var dax för mig och matte att gå vidare!

Men efter lite lock och pock från matte kutade jag med henne. Det är ju ändå henne jag vill leva med! Även om jag tycker hon kunde köpa mig en bil! Jag kutade snabbt som vinden runt på gräsmattorna på campus undertiden som matte sakta gick hemåt. När vi nästan var genom hela campusområdet dök husse och Enya upp. Det var kul även om Enya är lite väl mkt när hon är glad. Bäst var ju att husse hade kommit ihåg att ta m godis iaf! :) Sen gick vi alla och handlade innan vi gick hem tillsammans.

Idag regnade det, så matte tvingade på mig overallen. Kan väl inte påstå att det var vad jag ville, men ibland får man stå ut med mattes dumheter för att få följa med helt enkelt.

Jag insåg snabbt att vi skulle gå den vanliga tråkiga rundan runt dammen. Det är väl inget fel på den, men jag var sugen på mer. Matte däremot var ovanligt tråkig, trots att jag skuttade upp på varenda sten och stubbe jag såg (& det är MÅNGA på den turen ska ni veta) så såg hon knappt åt mig. Hon och husse gick och småfnissade lite, men godisutdelning var det dåligt med. Jag är inte den som ger upp dock! Man kan ju göra på många olika vis, posera sittande/stående, balansera fram och tillbaks, stå på två olika stenar samtidigt osv osv. Den som kämpar tappert får även en godis då och då ska ni veta

Men men det var väl inte det jag skulle berätta.

När vi hade passerat dammen så gick jag, Enya & matte en väg, medans Gimli & husse tog en annan. Jag & Enya fick kalasa lite på en färsk hästbajs. Sen så ropar husse något till matte. Matte verkar genast stressad och jag tror hon försökte få tag i mig eller något. Men jag ser var det är som gör matte orolig! Den kutar förbi oss, inte ens 5 meter bort! Jag tar till jakten med en gång! Helt klart måste jag driva bort den från matte, så orolig som hon verkade! Jag var inte ens en meter från dess rumpa och kunde nästan slicka på den! Jag hör nånstans i bakhuvudet hur matte vrålar ut mitt namn. Hon måste tycka att jag är superduktig! När jag jagat iväg den så den inte längre utgör ett hot för matte skuttar jag stolt tillbaks.

Matte verkade fortfarande upprörd och babblade nåt om "vad den skulle göra med MIG om den fick tag i mig" (som om det skulle kunna ske). Grävling hette tydligen djuret. Husse hade sett två och sen så var det den som jag så duktigt jagade bort. Det är kul att bo på landet.

/ Stolt Felix

Var ju evigheter sen jag skrev här, men ni förstår jag mår ju bra. Finns ju ingen vits att skriva i en blogg om ryggont, när man inte har ont i ryggen. :) Fast ibland så gör det ju faktiskt lite ont måste jag erkänna...

Men livet är bra här. Kunde väl fått lite mera mat och promenader, men jag ska inte klaga. Vi slarvar lite med simningen, eller nja det är främst matte som slarvar. Jag har försökt påpeka att det är dax nu ett bra tag, men hon tycks inte fatta. Har ni oxå sommar? Det är ju jättehärligt! Sena kvällpromenader då det fortfarande är varmt får det att spritta i kroppen ju! Och såna äventyr vi hittar på här! Matte ska vara hemma med oss hela sommaren, medans husse fortsätter med plugget. Det blir nog bra oavsett.

Nu ska vi ut och grilla middag. :) Dumt bara att grillen står på fel sida av staketet.

Lite blandade bilder från mig

Igår var  det sista norsholmbesöket för Felix del. Iaf för denna gången. Nu ska vi fortsätta på egen hand hemma i badkaret och med de markövningar vi fått. Det är lite splittrat. Jag VET ju egentligen att det kommer gå bra (annars är det ju bara att boka in nån ny tid igen), men samtidigt känns det alltid skönt att ha nån som kollar på honom varje vecka.

Felix kämpade på som vanligt när vi där iaf. Han ville dock inte gå i poolen själv, men han har ju inte mycket att sätta emot :P

Ett STORT tack till Lotta som hjälpt oss förbi den tunga perioden och lett oss vidare mot en ljus framtid!

Jag är visst dålig på att blogga... Men jag kämpar på. Det är svårt när matte är lat, men jag peppar henne med.

Idag var vi på norsholm igen. Lotta sa att det var härligt att se sån skillnad det är på mig nu. :) Och det är det! Jag känner mig mycket starkare och gladare nu. Har inte alls lika ont längre, nästan så jag inte ens känner av min rygg. :)

Givetvis så fick jag simma igen. Måste erkänna att det känns lite splittrat. Det är ju både kul och jobbigt. Kommer nog aldrig riktigt erkänna att jag tycker att det är roligt, men det är det faktiskt. :P Jag är jätteduktig på att svänga runt och simma upp mot rampen så fort jag kommer i vattnet nu iaf. :) Men matte och Lotta låter så lyckliga när jag går i själv, så jag gör det så snällt för deras skull.

Det är bara två gånger kvar nu, sen ska jag och matte klara oss på egen hand. Jag tror att det kommer gå jättebra, men matte verkar lite orolig. Bara matte kommer ihåg  & lägger spår till mig varje vecka, stretchar och masserar mig så ska jag nog sköta min bit :)

Nu ska vi ju flytta i helgen och det kommer bli toppen tror jag. :) Det dumma är väl att vi får ett eget badkar så matte lär ju envisas om att jag ska simma där hela tiden. Men annars så blir det stort och bra med egen skog :) Eller nja vi får nog jaga bort en skock med ungar först, men sen har vi en egen skog. :) (PS Enya påbörjade projekt jaga bort ungarna sist vi var där )

NU ska jag påminna matte om att det nog är dax för middag nu

Idag fick jag, BARA jag, följa med matte. Vi skulle åka buss och sen gick vi en liten sväng innan vi kom fram till ett hus vi gick in i. Det luktade spännande där och vi fick gå in i ett rum med en tjej. Jag blev genast misstänksam. De senaste gångerna när vi har besökt massa olika ställen har det slutat med att tjejerna är elaka! Så jag kröp ihop och gjorde mig så liten och oskyldig det bara går att göra sig. Tjejen visade sig vara ganska så snäll trots allt. HOn försökte pilla på min rygg, men när jag spände mig lät hon mig faktiskt vara. Hon pillade lite på mina ben och det var faktiskt riktigt skönt, men det tänker jag inte erkänna riktigt ännu. :P

Efter att matte och Lotta (som tjejen hette) hade pratat en massa så gick vi ut till ett annat ställe. Det var ganska så kul och spännande, tills Lotta plockade fram något hon ville sätta på MIG. Genast anade jag att det var nåt fuffens på gång och gjorde mig åter igen liten och oskyldig. Men det spelade tydligen ingen roll hur liten och söt man var för nog f-n skulle de ha på mig den där grejen! Och inte nog med det! De skulle ha ner mig i VATTNET! Jag simmade för mitt liv! Allt vad jag förmådde! Fort fort... Efter ett tag fick jag äntligen vila lite, men inte fick jag komma upp. :( Tre gånger var jag tvungen att simma och sista gången fick jag äntligen simma så jag kunde gå upp på land!

Jag blev avsköld i varmt härligt vatten och sen noga torkad. Det var riktigt skönt att bli torkad faktiskt. Sen fick jag rusa ner och torka mig ytterligare lite på en handduk som låg på golvet. Människor är ju inte så bra på att torka en, så man får ju alltid göra lite efterarbete själv sen. Efter det gick vi tillbaks in i rummet vi var i innan och matte pratade mer med Lotta, medans jag torkade mig ännu mer på det stora "bordet". Sen fick jag på mig min overall och så gick vi till en annan byggnad. Där betalde matte och sen satte vi oss på en bänk och vilade lite. Jag var ganska så trött och hungrig. Som tur var hade matte med sig gotta till mig som jag kunde ligga och tugga på. Efter att ha suttit där ett tag gick vi till bussen och åkte hem.

Det var en ganska å rolig utflykt, även om vi kunde ha skippat vissa moment tycker jag. Nu är det iaf skönt att vara hemma! Önskar bara att middagen kunde ta och komma snart!

Felix journal har kommit hit nu och det var ingen munter läsning. Får se om jag orkar skriva av en del här nån gång.

Sen strömsholmbesöket sover han med ett keramiskt täcke. Sen en vecka tillbaks äter han laxolja på maten, för omega-3 som har en antiinflamatorisk effekt. Sen i lördags äter han metacam istället för kortisonet och sen i tisdags äter han även glucosaminpreparatet seraquin. Så har det nån effekt?

Både husse och jag upplever Felix som busig och glad. Han skuttar fram när han är lös och kutar åt olika håll. :) Han upplevs helt klart som gladare och mer fartfylld. :) Han har visserligen inte fått några riktiga långisar och han har pipigt lite nån gång, men för första gången på länge känns det ändå som om detta kanske ska kunna funka. :)

På onsdag har han sin första tid på norsholms rehab, där han förhoppningsvis ska få simma sig stark och smidig. :)

Än så länge har han inte behövt någon akupunktur sen innan strömsholmbesöket, vilket känns helt otroligt :)

Så det var en glad liten uppdatering om Felix :)

I torsdag bar det av mot strömsholm för en ordetnlig utredning av Felix rygg. Han hade tid kl 14. Resan upp gick bra, även om vi hamnade lite fel först. Vi var där ca 30 min innan han hade tid, så han hann gå en liten sväng i kylan.

Väl hos veterinären hade ju Felix inte det minsta ont så klart Han kände, klämde, böjde och vred på honom, men han sa inte ett ljud. Det var helt fantastiskt att se hur mycket hon kunde göra med honom utan att han gnällde. Det är väl inget konstigt i sig att han inte vill visa sig svag, men så som han skriker hos Ritva numera när hon klämmer på honom. Själva lyfter vi ju knappt honom längre, för att han alltid gnäller lite tyst iaf. Hon kollade en massa reflexer på honom givetvis, bla fick han gå på frambenen med huvudet bakåtböjt! Att han gjorde det utan att säga nåt är helt ofattbart för mig! Han fick springa i hältgången med och det var nog det roligaste enligt honom, för då viftade han glatt på svansen.

Veterinären upplevde att han ömmade mer på musklerna än just själva kotpelaren. Då han är å liten visste hon inte om MR skulle ge en bra bild på hela ryggen. Fattade det som om det var nåt med bröstkorgen som gjorde bilden suddig eller så. Så hon sa att det antagligen skulle bli en CT, men att hon ville prata med nån annan med. Då kontrastvätskan som ges i ryggraden vid CT kan ge kramper vill de alltid hålla kvar hunden ett dygn efteråt, så det blev sagt att han skulle komma in igen på fredagmorgon och göra den på förmiddagen.

Så vi fick med oss Felix hem till vandrarhemmet första natten (vi trodde från början att han skulle sova över tors-fre) och vi sov så mysigt ihop han och jag. Tidigt på fredagmorgon lämnade vi in honom. Sen spenderade jag & mormor dagen i västerås och fick köpt en hel del grejer jag har haft behov av nu ett tag.

Veterinären ringde vid två tiden och då var Felix "klar". Det var en massa information och jag minns inte ens hälften av vad hon sa (hans journal kommer att skickas hem i veckan). Men det jag minns är följande:

Hans ryggrad har på flera ställen kotor/diskar som ligger fel. Dessa ser dock inte ut att påverka ryggmärgen och borde inte ge de symptom han har.

Sen har han förändringar i ländryggen (där diagnosen som ställdes på blå stjärnan m vanlig röntgen oxå är) som hon tyckte såg ut att ha kommit från en infektion (troligen från förra vintern gissar jag isf). Dessa förändringar påverkar antagligen vissa nerver (vad de nu hette) och är antagligen orsaken till hans symptom. Om det kan bli aktuellt med en operation visste inte veterinären jag pratade med, utan ytterligare experter måste titta på bilderna. För att få en så bra bild över dessa nerver som kan vara påverkade gjordes även en MR på denna bit.

Felix låg galet under narkosen och hade en del problem. När han vaknade upp fick han ligga i kuvös för syresättningen. Han var dessutom mycket stirrig och förvirrad (inte allt för ovanligt just när de vaknar ur narkosen) och fick pga sin stirrighet lugnande. Trots lugnande var han fortfarande lite stirrig när jag pratade med veterinären.

Vi fick hämta Felix idag vid 13 tiden. Tyvärr fick vi inte träffa någon veterinär då. När jag pratade med veterinären igår sa hon att hon skulle boka in en telefontid med ortopeden nästa vecka, men jag glömde kolla om så var fallet idag Hans räkning var inte klar, så vi fick betala 20% av det (12 000:-) som var klart igår och kommer en få inbetalningskort och kvitto hemskickat med journalen.

Det har varit väldigt splittrade känslor nu efteråt. Det är otroligt skönt att ha fått honom så här ordentligt undersökt, men samtidigt känns det inte allt för hoppfullt just nu. Men det är väl bara att vänta på att de andra ska titta på hans bilder och sen diskutera om vad som är det bästa för honom. Han är iaf väldigt glad över att vara hemma nu och ligger och sover så gott på sin filt.

Idag ringde veterinären:
Felix bilder är nu kollade på och de har kommit fram att de nog inte kan göra något för honom operationsmässigt.

Utan det vi ska försöka med nu är rehab
- värme
- massage
- simning
samt fortsätta med akupunkturen om den hjälper honom.

Hon rekomenderade norsholm istället för valla här i stan, så vi får väl kolla av om det är möjligt att ta sig dit. De skulle iaf ha en duktig sjukgymnast där och jag vet ju hur viktigt det är med duktig rehabpersonal!

Usch nu gråter jag Jag visste ju att det kunde bli så här, men har verkligen hoppats att det skulle gå att operera honom!

Vi ska även testa att sätta honom på metacam istället för kortisonet, då det på lång sikt ger mindre biverkningar. Han har aldrig testat att gå på smärtstillande, så vi får väl se om det blir bättre eller sämre.

Inatt hade Felix en riktigt jobbig natt. Det var längesen det var så här illa faktiskt :(
I onsdags rakade jag ner honom, vilket gick bättre än jag trodde och han blev inte alls stel efteråt. Igår fick han följa med Gimli på hans promenad. Det var soligt och riktigt varmt, Felix var på toppenhumör. Jag märkte ingenting på Felix efter promenaden eller på kvällen, men vid ett vaknade jag av att Felix gnällde. Han gick runt telt på golvet och fann ingen ro. Jag hjälpte honom upp i soffan igen och bäddade iordning honom på hans bot filt, sen gick jag och la mig igen.

Bara en timme senare var Felix uppe igen, vankades av och an ledsen. :( Jag gick upp och gav honom smärtstillande. Sen tog jag med mitt täcke och satte mig i soffan med Felix. Vad jag önskar att jag hade en större soffa! En liten två sits soffa, med en massa saker på ena halvan är inte den skönaste att sitta och sova  i. Felix var iaf nöjd under täcket vid mattes ben och slappnade av efter ett tag och somnade. När jag hade suttit där i en timme ville jag tillbaks till sängen. Tyckte att det smärtstillande skulle ha börjat värka, så  jag bäddade in Felix i en filt och gick och la mig. Med en gång reste han sig och lät ynklig, men tack och lov la han sig till rätta och somnade om. Själv tog det evigheter innan jag somnade. Tycker att det är skitjobbigt när han mår så dåligt! :(

Nu är det iaf mindre än en vecka kvar tills han ska till strömsholm och undersökas. Mitt hopp ligger verkligen hos dem! Tänk om de säger att det inte går att göra nåt mer för honom :(